Geografi- vårt närområde

Den här terminen är den mest hektiska jag har varit med om hittills. Det blir inte heller bättre av att informationen och samordningen från universitetets sida när det gäller NO-kursen har varit minst sagt bristfällig. Men nog om det för nu har vi övergått till SO och faktiskt hunnit avverka en kurs där redan, nämligen geografi. Det är faktiskt med anledning av den kursen jag skriver.

Jag tänkte att jag kan visa att jag fortfarande lever och verkar genom att visa upp filmen vi gjorde under en dag på geografikursen. Vi tänker oss att filmen skulle gå att använda i ett klassrum om det inte finns utrymme för att göra en vandring i närområdet tillsammans med eleverna. Filmen är alltså en stadsvandring där vi funderar över var saker ligger och varför de ligger just där. Vi behandlar centrala samhällsfunktioner men tänker oss att diskussionen med eleverna sträcker sig till betydligt fler punkter som rör just det område en verkar i. Filmen fungerar alltså främst som uppslag och introduktion för vidare samtal i klassrummet. Jag bifogar även den lektionsplanering vi konstruerade som förslag på aktivitet kring filmen/ens egen vandring. När du startar filmen; tryck på cc för undertexter.

image

Jag är hemma

Dagarna sedan hemtentamen lämnades in, alltså cirka en veckas tid, har varit händelserika. För att fira att terminen är slut och vi faktiskt är 50% lärare nu samlades vi i torsdags på Studentvägen för filthäng, musik och kubbspel i sommarvärmen. Utomordentligt bra! Vad som var ännu bättre var att även Julia var vid min sida.

På fredagen därefter anlände Lina och vi hängde runt och förberedde oss för våran tripp till Göteborg. Ja, ni vet, åt mat, spatserade på stan och sådär. Dagen efter åkte vi mot Göteborg och Håkan. Vi tog vår lilla Clio och bilade mot hotell Poseidon, ett litet hotell som låg vid avenyn, betalade lite för dyra pengar och levde lajf. Som en alltid gör på semestrar åt vi en hel del gott och drack någon drink. Liseberg var ett kapitel för sig.

När tisdagen kom tog jag och Lina vårt (mest mitt) pick och pack och begav oss mot Nottbotten. Och här sitter jag nu, i Överkalix i Iidas lilla skrubb, en Passat LS -79 och en Piteåresa rikare. Det känns ganska bra.

img_5490

Hållbar träning

Jag är en periodare. Inte bara när det kommer till träning, men det är där det blir allra tydligast. Därför är jag så glad att min träningsperiod nu hållit i sig så länge. Ända sedan jag slutade med fotboll har jag letat efter en träningsform som skulle ersätta den. Jag har saknat lagträningen så grymt mycket, och inte kunnat hitta min egen träningsperson. Jag har haft inställningen att gym är djävulens påfund -ett tillhåll för världens alla douchebags – och därför inte övervägt att gå dit för att bli stark. Jag har tränat mest av plikt.

I vintras bestämde jag mig av någon anledning för att skaffa kort på Friskis, mest för att gå på pass (som substitut för lagträningen). Men så en dag funderade jag över varför jag egentligen tränar och kom fram till att det ju faktiskt inte är för att hålla igång i grupp eller för att jag måste pga random anledning, utan för att jag själv vill få starka jävla muskler. Så. Där ungefär insåg jag väl att gymet vore det bästa alternativet för att nå mitt mål. Sagt och gjort så bokade jag en gyminstruktion och blev så jäkla fast! Det är ju en sådan tillfredsställelse att se hur jag blir starkare och starkare! Äntligen kändes det som att jag tränade för att det var roligt, för min egen skull och för hållbarhet på sikt! På gymet fanns fortfarande många dudes, men jag resonerade som så att jag ju tränar för min egen skull och därför får stänga in mig i min egen lilla bubbla. Det var svinkul men lite enformigt.

Men nu vänner, nu har det hänt! Jag har fått med mig träningskompisar på gymet, jag har börjat springa, vi kör cirkelfys tillsammans och det är så förlösande jävla roligt samtidigt som jag har mycket bättre förmåga att organisera mina studier. Jag får min lagträning med mitt eget lilla lag, med utgångspunkt i min egen träningsperson. Det finns mycket problematiskt med att skriva om träning men så länge det är kul så är det ta mig tusan helt okej!

img_4949

Det som väntar

För att fortsätta på det inslagna vägen med positiva känslor kan jag också konstatera att jag har mycket att se fram emot.

  • Vi ska fira den inlämnade tentan och det kommer bli episkt.
  • Den tredje juni flyger älsklingsLina ner till mig och vi ska hyra bil för att roadtripa till Göteborg för att se Håkan Hellström. Kommer bli fucking episkt.
  • Därefter flyger vi tillsammans upp till Norrbotten och jag får träffa mina efterlängtade personer hemma. Win!
  • Paddla kajak och övernatta på skärgårdsö. Definitiv win!
  • Min favoritperson och tillika lillasyster TAR STUDENTEN och GÅR BAL. Även det episkt.
  • En sommar i kexet med bossiga personer. Förklaring onödig.

De där timmarna jag tragglar med hemtentan känns så fruktansvärt värt när jag vet vad som väntar när den är klar.

Bästa töntigt peppiga låt just nu: Better when I’m dancin’ med Megan Trainor. 

img_5437

Matilda min kastanj

Jag pratar ofta om att jag prokrastinerar, skjuter upp saker som jag borde göra nu till ett senare tillfälle och helst skriver arbeten under största möjliga tidspress. Men nu kan jag faktiskt meddela att jag gör raka motsatsen. 

Just nu skriver vi som sagt hemtenta och styr då väldigt mycket över vår egen tid. Hemtentan består av åtta cases eller scenarion som vi ska analysera, bedöma och beskriva handlingar i utifrån kurlitteraturen. Den ska lämnas in 17.00 den andra juni – och tro det eller ej men jag har bara ett och ett halvt case kvar! Sen ska självklart alla uppdrag korrläsas och säkert disponeras om lite, men jag är hemskt glad och stolt över mig själv just för tillfället! Jag tackar min lyckliga stjärna, mig själv och min lilla favorit-kastanj Ström för motivation och givande diskussioner!

Sten-Sturemonumentet. En plats för rave och backintervaller.

En typ av prokrastinering

Det är nu otroligt länge sedan jag författat något inlägg. Jag har ju mina perioder med det mesta, och det som har lättast att bli lidande är den virtuella uppdateringen på denna härliga plattform jag kallar blogg.

Nåväl, vad sysslar jag med just nu? Jo, jag spenderar dagarna på Blåsenhus tillsammans med andra kämpar som vill försöka ta sig igenom den oerhört märkligt och slarvigt utformade hemtentan i Ledarskap. Vi diskuterar, reflekterar, mailar kursledare och blir frustrerade.

Något som lättar på frustrationen något är att om prick precis två veckor är vårterminen 2016 avklarad, finito, done och vi har tagit oss igenom hälften av grundlärarprogrammet. Det är ganska coolt, ganska skrämmande och ganska peppigt. Jag vet inte hur jag bäst kan uttrycka min lättnad, men lättad är jag.

1_l

Att bedöma för lärande

Lärande är ju någonting som är oerhört komplext och beroende av otaliga faktorer- både sådana som vi som lärare kan påverka och sådana som vi inte kan göra någonting åt. Därför är det ibland skönt att kunna luta sina tankar mot någon smartare person som tänkt och formulerat tankarna innan en själv hinner dit. Klicka på bilden så kommer du till ett klipp där Dylan Wiliam pratar om bedömning som resurs (för både lärare och elever) på ett förståeligt och överskådligt sätt. Kom igen det blir kul!

1_l
Dylan Wiliam om lärandets vitala verktyg

Jubel och fröjd!

Idag är en glädjens dag av många anledningar! Se bara!

1. Jag och Moa var osannolikt effektiva imorse och skrev klart vår vetenskapliga artikel på ca 3h.

2. Jag vaknade upp till snö imorse! Försvinnande lite snö, men den fanns där.

3. När vi steg ut från Carolina efter inlämnat arbete sken solen, vit utandningsånga steg mot skyn och det krasade under fötterna. Idylliskt, inte sant?

4. Jag har fyllt kylen dvs storhandlat! Win!

5. Vi åkte ut till Gränby och drömde våta drömmar om julpynt, lyxchoklad och obegränsat kapital. Vajjert!

Klassisk Uppsalastudent i motljus

Korrefest! Festkorre!

Det är ju en väldigt speciell situation det här med att bo i studentkorridor. Du bor med folk från massa olika utbildningar, ibland från andra länder. Ni är förmodligen väldigt olika som personer, känner inte varandra sedan innan och ska ändå fungera ihop. För att konversationerna ska få annat innehåll än typ ”Jaha, hur går det i skolan…mycket plugg?”, ”Kul väder” osv så tänkte vi att vi skulle ordna en korrefest med VIPgäster.
Det blev bra och kult och ballt och vi kom fram till att vi helt klart är den bästa korridoren i kvinnominne. Jag märkte idag att Veronica (?) agerat paparazzi med min kamera och fotat under kvällen, så det kan jag ju dela med mig av. Lägligt!

Glatt alltså! Men som alltid saknas ju det gladaste på bild. Exempel på rolig grej som ej är med: dansgolv för bugg/salsa/modern dans i 18 kvadrats studentrum, världsomvälvande diskussioner och kärleksförklaringar. Det som däremot finns på korniga telefonbilder kan ju få va med ändå.

Men, som i alla andra sammanhang – festliga som ofestliga – är en stabil grund ovärderlig. Vi byggde stadigt med sushi/kebabtalltik och skumtomtar. Kort sagt en lyckad fredag med efterföljande produktiv lördag. Guld!

IMG_0547

IMG_0525

Konsten att prokrastinera på ett acceptabelt sätt

Som för de flesta andra lunkar vardagen vidare, vi glömmer omvärlden och fokuserar på att hinna med det vi ska i våra egna liv.  Nu innan julhelgen känns det som att allt rullar på snabbare än någonsin. Aktiviteter avlöser varandra och skolarbetet intensifieras. Det är knappt en månad kvar fram till jul men ändå är det många arbeten som ska tryckas in dessförinnan, och en tenta ska hinna skrivas om två veckor.

Just nu läser vi Matematik II. Geomteridelen är genomgången och imorgon måndag börjar algebran. Samtidigt introduceras vi i användningen av interaktiv skrivtavla (Smartboard alltså) i matematikundervisningen eftersom vi ska använda den när vi redovisar våra problemlösningsuppgifter. Det är faktiskt superkul! Det finns så mycket som kan förbättras inom skolan när det kommer till användningen av digitala resurser i undervisningen! Jag är glad att det är med som en (må hända liten) del i vår utbildning.

Under veckan kommer vi också att prata särskilt stöd i matematik, både vad gäller särbegåvade barn och barn som stöter på svårigheter i matematiken. Vi pratar mycket om nivåanpassning såklart i vår utbildning men just de särbegåvade barnen, de som behöver extra utmaning, hamnar ofta i bakgrunden eftersom det fokuseras mest på hur vi kan stödja de barn som har svårt att klara lägstakraven. Kul alltså att ge lite uppmärksamhet till de som har lika stor rätt till kognitivt utmanande uppgifter som alla andra!

Annars känns det just nu lite intetsägande i skolan om jag ska vara ärlig. Jag går mest och längtar till vårens VFU och ledarskapskurser. Det känns som att vi ibland kommer så långt ifrån det klassrum vi så småningom ska jobba i. Nyttigt såklart, det mesta, för vår egen säkerhets och professionalitets skull – men jag vill hänga lite med barnen nu! Komma tillbaka till vad jag faktiskt vill göra. Genom utbildningen har jag fått många uppslag till lektionsinnehåll och -utföranden men vad spelar det för roll om jag inte får prova den liksom? Nu står alltså Jul och VFU riktigt högt upp på vill ha-listan.

Just nu borde jag egentligen sitta och läsa artiklar om algebra i undervisningen eller analysera Adolfsson Bomans artikel om likhetstecknets betydelse i ett algebraiskt sammanhang utifrån Kilpatricks kvalitetskriterier för matematikdidaktiska artiklar. Just därför tyckte jag att det var ett bra tillfälle att skriva ett inlägg på bloggen. Nu när jag gjort det har jag väl inte så mycket annat val än att sätta igång med det där jag ska ha gjort om jag ska hinna med allt det där som ska hinnas innan jul. Ha det gött, på återseende osv.