Det vara roliga liven

Dag före tenta och i vanlig ordning har vi lyckats känna oss hyfsat klara med plugget. Skönt! Istället för att sitta på skolan och harva tog vi våra anteckningsblock och begav oss mot Norrlands som dagen till ära serverade våfflor. Fint!

Nu är det inte alls länge tills jag, en norrbottning i exil, traskar runt på Norrbottnisk mark igen. Vad passar då bättre än en dragspelsvisa som ackompanjerat mången sommarnatt att bädda in ett tentasusigt huvud i? Inget alls. Håll till godo:

Annonser
Posted in Liv

New MacDonald

Under vår utbildning till lärare måste vi ständigt förhålla oss till vad kunskap och undervisning innebär. Vad är meningsfullt? Elevnära? Relevant? Autentiskt? Inspirerande? Hur håller vi en nivå där alla utmanas utifrån sin förmåga och hur ska de förmodat nyvunna kunskaperna redovisas?

Det är svårt som fasen men riktigt roligt. Här följer ett exempel på en redovisning som åtminstone inspirerar mig.

Elitism förgör

Liksom jag funderar över vem jag är funderar jag över vad det var som fick mig att inse hur ogreppbart djupt rotade föreställningarna om hur/vem vi ska vara (baserat på kodning, kön/genus, etnicitet, klass osv.) är. Föreställningar skulpterade genom århundraden av tradition. Jag önskar att jag kom fram till ett enkelt svar, men som det mesta andra här i livet är det förmodligen något som växte fram.

Problemet jag kan känna inom vissa kretsar är elitism. En förväntas ta hänsyn till alla olika faktorer sekunden en uttalar vilja att uppmärksamma eller kullkasta samhällsnormerna. En förväntas ha ett visst språk, att kunna formulera sig på ett totalinkluderande sätt och i teoretiska termer. Jag förstår det på sätt och vis. Människor vill kunna diskutera på en ”högre nivå”, komma vidare, medvetandegöra språket och samhällsstrukturerna utifrån forskning exempelvis. Slippa ta samma diskussioner om och om igen.

Det finns en oerhörd fara med det. De diskussionerna är otroligt viktiga att hålla, men det måste finnas en överkomlig väg in i gemenskapen. I många grupper är tröskeln alldeles för hög. Vi behöver att människor blir medvetna om alla nivåer av förtryck, normer, strukturer men det måste få växa fram! Alla tankar kan liksom inte bankas in i huvudet över en natt, speciellt inte om en känner sig dumförklarad eller ”oönskad” i det område en precis börjat intressera sig för. Här i ligger också en fråga om klass/utbildning. Det är nämligen skillnad på att vara teoretiskt okunnig och att vara ovillig eller oförmögen att reflektera. Om en riskerar att utsättas för mobb för att en uttryckt sig klumpigt eller ofint är risken överhängande att en istället blir tyst, vilket är det farligaste av allt. Allas röster behövs. Det är inte våra medkämpar vi ska bekämpa, utan normerna.

Intersectionality

Vem är jag?

Jag funderar mycket på vem jag är och hur jag kommit fram till där jag är idag. Vad som påverkat mig mest, vad som gjort skillnad i livet.
Under de två senaste åren har jag mer och mer börjat ifrågasätta vad jag tycker och varför jag tycker som jag gör, helt enkelt de normer som formar mig exempelvis i fråga om relationer, kroppar och språk. Jag har mer och mer börjat inse att jag kan styra dessa jävligt mycket på egen hand om jag bara kan identifiera och ifrågasätta samhällsnormerna (vilket ju faktiskt är riktigt svårt). Först när jag är medveten om vad jag förväntas tycka kan jag ta ställning till hur jag faktiskt själv tycker.

Under gymnasiets första år började något sorts frö gro, men i tvåan då jag stiftade bättre bekantskap med fantastiska feminister började jag se på världen på ett helt nytt och ändlöst påfrestande sätt. Jag började se de strukturer som förtrycker, som hämmar, som förstör. Över Allt. Det var då jag insåg att det är feministiska åsikter jag närt under uppväxtåren utan att veta om att de fanns hos fler än mig, att det fanns styrka att hämta i ett större sammanhang. Vilken jäkla uppenbarelse, vilken lättnad, vilken börda. Nu måste jag ju se all skit och försöka bekämpa den.

Då handlade det mest om normkritik kring slutshaming, kroppsideal, kvinnor och män och hur dessa grupper får/tar plats i samhället. Min världsbild var binär i det avseendet. Jag hade svårt att formulera mig kring förtrycket cis vs. transpersoner (och har det fortfarande pga bristande erfarenhet). Jag var självklart antirasist men förbisåg mycket ”vardagsrasism” och exotifiering och vithetsnormen, och funkofobi hade jag inte än börjat reflektera över. Ytterligare strukturer som upprör är klasshat och fettförakt. I dessa avseenden har jag kommit en bit på väg, bara av att lyssna på människor som har tolkningsföreträde och erfarenhet i frågorna (i de två sistnämnda har jag egen). Det är otroligt ögonöppnande.

Tips för lättillgängliga vardagsberättelser är instagramkonton, till exempel: Kvinnohat, Svartkvinna, Klasshat, Makthavarna, Machokulturen, Fetkvinna, Funkofobi, Asiatiskkvinna, Transiarkatet, Systerskapet, Muslimskkvinna och massa till, bland annat många fantastiska ”privatpersoner” som jag kanske kan lista i ett annat inlägg.

Jag är långt ifrån på det klara med vem jag är än men jag känner mig väldigt trygg i den person jag är och de val jag gör just nu. Jag uppskattar de privilegier jag har och föraktar att jag inte har alla. Jag vill fortsätta utvecklas och ser fram emot en framtid där jag får göra det och förhoppningsvis kan skapa en mer inkluderande skolmiljö för att forma tryggare samhällsmedborgare. Jag tänker i alla fall göra ett försök.

Charmion-strongwoman

Världsomvälvande genier

Om jag fick ge er ett enda tips i hela världen för att få en lite mer sund inställning till både er själva och livet i allmänhet är det detta: Lyssna på Karin och Saras podcast! Kanske det bästa som hänt världen någonsin. Jag har hängt med dem ända sedan andra avsnittet lades ut (vilket i sig känns rätt sjukt)(de blir bara mer och mer fantastiska ju längre tiden går) och ja, de har hjälpt mig bekräfta min egen känsla av att ja – det mesta är rätt oviktigt förutom att du själv mår okej. Enkelt men svårt på samma gång.

Bifogar det enda videoklipp som finns officiellt på youtube (kult med bild osv) men podden finns i valfritt medie där poddar distribueras, likt itunes. Sök bara på Karin och Sara. Eller så på Karins blogg. Jag lovar att ni finner himlen.

Så in och lyssna me er nö!

Tenta?

Livet? Jo tack, det lever!
Våren är här och upplyft sinne med den. Vi har haft de sista seminarierna för grammatiken, didaktiken och samhällsdelen nu och sitter mest på våningarna ovanför huvudentrén, utspridda på de stoppningsförsedda liggbänkarna, utmattningsskrattar tills vi gråter och spanar skyggt på soldyrkande människor på innergården. Tentaplugg alltså. Uttalstenta på måndag och den skriftliga grammatiktentan på torsdag.

Litteraturkursen har vi startat upp redan (verkar mycket intressant) och muntlig/skriftlig kommunikation börjar nu på tisdag. Blir nog super! Sedan mina kära vänner har jag bara den individuella planeringen av engelskalektionerna kvar att lämna in (vilken jag faktiskt snart är klar med) innan jag åker upp till mitt älskade norr. 2 hela veckors rekreation (förutsatt att jag läser vill säga) och det ska bli helt fantastiskt.

Jag ska ju faktiskt börja jobba extra som lärare också de perioderna vi har mindre att göra vilket ska bli svinkul! Extra cash är heller inget problem. Ja, det var väl typ uppdateringen för nu. Jag lever och mår och försöker att inte stressa upp mig så mycket. Det löser sig!

P.S. Har ju lyckats skaffa mig förstahandskontrakt på korridorsrum också så ja, det löser sig. D.S.

1164x850_3649_The_Witch_s_Room_2d_illustration_cartoon_room_picture_image_digital_art
S
å här kan till exempel utgångspunkt för platsprepositioner i engelska se ut.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som inte firas utan ägnas åt kamp.

Sverige tillhör idag ett av världens mest jämställda länder.
I detta ett av världens mest jämställda länder begås ca 100 (rapporterade) våldtäkter per dag, 99,7% av män.
I detta ett av världens mest jämställda länder tjänar kvinnor 86 procent av männens lön och jobbar deltid i mycket högre utsträckning, varför den reella skillnaden är ännu större.
I detta ett av världens mest jämställda länder tar kvinnorna ut 75% av föräldrapenningen och männen 25%.
I detta ett av världens mest jämställda länder har kvinnorna 66% av männens pension.

I detta ett av världens mest jämställda länder begås 99% av alla våldsbrott av män.
I detta ett av världens mest jämställda länder lärs flickor att akta sig för män snarare än att pojkar fostras att respektera andra människors kroppar.
I detta ett av världens mest jämställda länder är flickpojke något negativt medan pojkflicka ses som betydligt mer positivt.
I detta ett av världens mest jämställda länder ses det som att en man ”hjälper till” i hemmet, dessutom anses han duktig och god om han gör det. För kvinnan anses det självklart.
I detta ett av världens mest jämställda länder ses en flicka som ”bossig” om hon är bestämmande medan en pojke anses ”ha ledaregenskaper” vid samma beteende.
I detta ett av världens mest jämställda länder avfärdas kvinnors känslor FORTFARANDE som hysteri eller PMS.
I detta ett av världens mest jämställda länder anser män fortfarande att de har tillgång till min kropp och mitt utrymme.
I detta ett av världens mest jämställda länder är ingenting jämställt. Än.

Det finns tusen och åter tusen anledningar till att vara upprörd och jag är så jävla trött på att behöva vara det.internat internat1  internat3internat2

Listaaa

Det här med kontinuitet i bloggandet gick ju sådär, vi startar upp igen med ett stycke lista.

Vem känner dig bäst och varför? Hmm. Olika personer känner mig ju på olika sätt. Några från barnsben, några min jobbperson, några för den personen jag är idag. Den jag känner att jag kan prata om det allra allra mesta med är min syster eller fantastic 4.
Vad stod det i ditt förra sms? ”That’s the one! :D” från Ida.
Vem sov du senast över hos? Veronica tror jag!
Ljushåriga eller mörkhåriga killar? Oviktigt egentligen men av någon anledning vill jag säga mörkhåriga.
När grät du senast och varför? I går kväll till den oerhört djupa serien Glee.
Skriv namnet på någon du ser upp till? Här borde mångas namn skrivas, jag har svårt att välja en. De som inte tar någon skit. De som bryr sig. De som kämpar utifrån de förutsättningar de har. Alla som på något sätt ifrågasätter det envisa maktgalna patriarkatet, tillika samhället vi lever i. Kvinnor som på ett eller annat sätt fajtas för att bara få vara just kvinnor på samma villkor som män får vara män.
Vem är du mest lik, din mamma eller pappa? Till sättet har jag svårt att identifiera något annat än mamma pga bristande erfarenhet. Till utseendet någon slags kombo med övervägande del åt mammas håll.
Hur lång är du? 163 centimeter.
Dagens humör? Bra!
Hur gammal är du om fem år? 26 tjohoo.
Vem ringde du senast? Syster Ida.
Vem ringde dig senast? Moder.
Vilken ögonfärg har du? Brun likt en ljuvlig idisslande ko.
Vem gjorde dig glad senast? Mamma! Och Kristin pga taggadd!
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Inget av dem. De var aldrig gifta och pappa är död sedan 16 år.
Vilken är din favoritlåt? Whooou, detta är ju typ det svåraste som finns. Jag lyssnar på så mycket blandad musik och har sällan en ”favoritlåt” på det sättet. ”Some nights” lyckas smyga sig in på de flesta spellistor till exempel.
Hur många kuddar har du i sängen? En för huvud, 3 för omboning.
Är du singel eller har du ett förhållande? Singellivet OMGGG
Något du saknar? Disciplin…………………..
Vad gör dig ledsen? Klassikern: När någon kär far illa.
Vad gör dig glad? Rimliga människor, musik, att kunna saker, fysisk aktivitet, sol.

Posted in Liv