Det mest smärtsamma med att bo i Uppsala är för mig den långa distansen och frånvaron från nära och kära hemikring. Därför grep jag snabbt som ögat tillfället att åka upp till Erik förra helgen när jag var ledig för att träffa både honom, kusinerna och familjen som åkt ner för att fira hans fyrtioårsdag i efterskott.
Först då märkte jag hur mycket jag saknat att ha liv och rörelse omkring mig. Även om jag ju faktiskt bor i studentkorridor är det (tro det eller ej) inte lika stormigt och rörigt och härligt som det kan vara att hänga med familjen. Då bör en förstås ha i åtanke att det rör sig om två dygn och att det röriga i längden ju inte är lika härligt. Men för stunden var det riktigt hemtamt och tryggt och energigivande. Tack för helgen, vi ses till jul!
Emma Åström 
