3. Tecken på sammanbrott

Det beror väl på vad en tänker på egentligen. Personligen tror jag mitt främsta tecken på sammanbrott är att jag blir helt tyst. Kollar ut i fjärran. Biter ihop. Då har jag nämligen gett upp. Då ser jag inte att någonting jag säger eller gör kan påverka hur människan framför mig tänker, och det känns uppgivet. Det är helt enkelt inte värt ansträngningen, och då går jag sönder lite grann för var gång. Eller så går jag sönder därför att den uppfattning jag hade om personen inte överensstämmer med verkligheten. Det är ju jobbigt att inse att en har fel. Eller så går jag sönder lite grann därför att jag sviker mina egna principer när jag inte orkar.

Tecken på sammanbrott kan ju handla om enklare saker också. Som att en knyter näven så inni helvete hårt så knogarna vitnar när en slår i lilltån i hörnet på byrån. Rent generellt är jag nog en person som håller tecknen på sammanbrott så lågmälda som möjligt. På gott och ont. 

Ibland önskar en ju faktiskt att det skulle ta lite mer hus i helvete när en gav upp
Annonser

2. Winefullness

IMG_0845

Winefullness tolkar jag väl lite som en retake på mindfulness – det härliga i vin typ. Passar väl bra på en fredag va? Vin, bubbel och dylika drycker ses ju som något festligt. Något som åker fram vid mer eller mindre högtidliga tillfällen, när det ska njutas, firas eller belönas. Även hos mig och i mina kretsar ibland. Det är ju så vi lärt oss, och det är så det känns.

Men jag kan inte låta bli att problematisera. De normer som skapas kring alkohol överlag – att det är något festligt, att en med det i kroppen kan ”släppa loss” och socialisera – skapar ju faktiskt stora problem i samhället. Inte bara när det kommer till missbruk, utan även våldsamhet (som ökar dramatiskt när alkohol är inblandat), splittrade relationer, för att inte tala om hur människor som väljer att inte dricka ifrågasätts i sociala sammanhang. Det är ju egentligen helt sjukt. Den som väljer att inte droga ner sig blir ifrågasatt när det borde vara tvärt om. Men – att moralisera vill jag helst undvika. Jag liksom många andra dricker vin ibland och så kommer det kanske förbli. Det kan vara härligt att vara lite wineful. Frågan är om det är värt de negativa konsekvenser som alkohol bidrar till.

1. Jag vill men törs inte

IMG_8230

Det är otroligt befriande att göra saker som en egentligen inte vågar. Då blir de liksom inte en så stor grej längre. Som exempelvis att lägga ut fula bilder på instagram, att äta ute ensam eller att hålla föredrag inför massor av människor. Jag har blivit bättre på det än vad jag var förut. Jag tänker ofta att jag kommit till någon sorts grundtrygghet i mig själv och att det är så himla skönt. Så länge jag känner att jag trivs i mitt eget sällskap och kan stå för det jag gör är det liksom ganska lugnt. Vad random folk på gatan tycker om mig är liksom irrelevant. Jag är inte mina prestationer, och jag är verkligen inte mitt utseende eller andras uppfattningar om mig baserat på det.

När det kommer till vissa prestationer däremot har jag svårare att våga. Som sång exempelvis. Jag älskar att sjunga och gör det mest hela tiden, även i andras sällskap. Det är inga problem – så länge det inte handlar om att prestera eller om jag på något sätt blir bedömd. Sång ligger så nära till hands för mig, i vardagen, i min person att jag tror att jag är rädd att bli ”avslöjad” på något sätt som okunnig. Det skulle ta bort så mycket från min person. Det blir så sårbart.

Detsamma gäller egentligen också skrivna texter. Inte i informella sammanhang, eller exempelvis sociala medier, men när det kommer till skolan. Där har jag alltid haft lätt för att formulera mig i skrift, eller åtminstone länge haft en känsla för hur det ”ska vara”. Det har gjort att jag nästan tar förmågan för given även fast jag vet att det ligger en himla massa arbete bakom en välformulerad text. Jag lämnar gärna ifrån mig mina färdiga texter för kritisk granskning och förbättring men jag har väldigt svårt att visa mina obearbetade skolrelaterade texter för andra. Det hänger väl i och för sig ihop med att det i skolan faktiskt är mina prestationer som spelar roll, så det kanske inte är så konstigt. Duktig flicka och allt det där. Det är ju befriande att våga. Men det ska mycket till innan jag visar upp ett rått PM för någon. Båda dessa prestationsbaserade grejer vill jag våga, men törs inte riktigt helt. Men det kommer, steg för steg.

Andra, mer vanliga grejer som jag inte riktigt törs (men blir bättre på) är väl att konfrontera människor, att säga ifrån. Som tur är behövs det mindre och mindre pga omger mig mestadels med braiga människor. Ja, så. Det finns förstås många fler saker jag inte riktigt vågar. Men de blir färre allt eftersom jag gör fler och fler saker bara för mitt eget höga nöjes eller utvecklings skull. Det är skönt.

#fanochvredesfotoutmaning

På instagram förekommer ibland fotoutmaningar för att få fart på flödet och typ ge inspiration till inlägg osv. Jag tänkte därför att jag skulle ge mig på en sådan, nämligen #fanochvredesfotoutmaning, här på bloggen för att därmed kunna skriva lite längre inlägg om vissa ämnen. Kan bli kult! Listan är som följer:

  1. Jag vill men törs inte
  2. Winefullness
  3. Tecken på sammanbrott
  4. Läppstift
  5. Andras barn
  6. Mitt senaste kvitto
  7. Min rädsla räknas
  8. Kuppa #cleaneating
  9. Jag samlar på
  10. Ost
  11. Att välja vänner
  12. Sparka uppåt
  13. Jag älskar er till ica och ibland också tillbaka
  14. Det skaver
  15. Min begravning
  16. Min mage räknas
  17. Vinspo
  18. Besserwisser
  19. Under attack
  20. Ekonomiskt obehag
  21. Jag ångrar
  22. Patetisk
  23. En bra kväll
  24. Det bästa med min könsroll
  25. Det sämsta med min könsroll
  26. Avundsjuka
  27. En bild som inte är till min absoluta fördel
  28. Så ofta/sällan byter jag
  29. Skryt
  30. Grogghagga
  31. Att välja glitter och glamour