Myskväll

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund gör insparken möjlig genom att gå in med pengar. De syns dessutom under aktiviteterna också. LR bjöd på saft och muffins under spökbollen och ikväll stod Lärarförbundet för saft och korv till exempel. Två av insparkens lugnare kvällar, mycket trivsamma och bra för att komma laget ännu närmre. 

Kvällens samlingplats var Studentvägen, där vi lugnt slog oss ner på mer eller mindre sunkiga men färgglada filtar.  Kaffe och chips var inga främmande föremål för oss heller. Inte alltför långt in på kvällen började det att regna. Först lite, sen mera. Men det spelar liksom ingen roll. Vi kör lärardansen ändå och varvar det med sillburksgömme och med andra ord under filtar runt nutidens lägereld- telefonlampan. Det är så himla skönt att vårt lag fått till en sån go stämning kring varandra, ingen hets liksom. Har jag sagt att jag älskar lärarstudenter? Här är en liten del av världens bästa reccar!

 
  
 

Annonser

Peppigt!

Första skoldagen har avverkats med kursintro och föreläsning om läsande och läsförståelse. Det känns faktiskt sjukt bra att vara tillbaka på skolan igen och jag är typ mer peppad än någonsin. Därutöver är det väldigt hektiskt men väldigt roligt eftersom insparken är igång samtidigt. Där pysslar vi med lite av varje men kan ju i hastigheten bjuda på några peppiga videos. Jag fucking älskar lärarstudenter!

Varför lärare?

”Men varför lärare?! Du som är så duktig! Du skulle ju kunna bli vad som helst!”
Inte utan varken förakt, förvåning eller det översittande leendet som innebär ”du vet inte vad du ger dig in i” yttras de orden. Ofta.

Ja. Ja du har rätt. Jag skulle kunna bli vad som helst. Vad fan jag vill skulle jag kunna bli. Världens hela yrkesutbud ligger för mina fötter.
Därför, just därför väljer jag att bli lärare. Ett yrke där jag ständigt måste förnya mig och vara på tårna. För att jag är ambitiös, driven och engagerad. För att jag är kunnig, social och omhändertagande. För att jag är analyserande, jag vill utvecklas i och älska mitt jobb. För att i läraryrket får jag utlopp för allt detta. För att läraryrket är det viktigaste som finns.

Kanske vet jag inte vad jag ger mig in i. Jag har trots allt bara sett skolan ur elevperspektiv, ur resursperspektiv och under några enstaka veckor under VFUn ur lärarnas perspektiv. Jag har läst om arbetsmiljön och lönerna. Den sociala statusen har inte gått mig förbi. Jag har inte än varit med om hoparna av papper som hotfullt lutar på skrivbordet på fredagseftermiddagen. Jag har inte än behövt tampas med upprörda föräldrar eller motstridig skolledning. Jag har inte än hamnat i ett arbetslag som motarbetar varandra.
Än ska jag inte knacka runt på en lön som efter 4 års universitetsstudier ligger under genomsnittet för dem som väljer att börja jobba direkt efter gymnasiet. Kanske är jag naiv. Men jag tror att det kan förändras, till det bättre. Arbetsmiljön, lönen, statusen. Och jag tror att det är värt det.

Jag tror att det är värt det när jag i en klass lyckas skapa ett tillåtande klimat. När eleven knäcker koden och inser att hen faktiskt kan. När jag når fram, skapar intresse och de vill veta mer. Ställer frågor som jag måste be att få återkomma med svaret på efter rasten eller nästa dag. Där jag ständigt reviderar och nyskapar min yrkesroll, ifrågasätter de normer och förväntningar jag utstrålar.
Det kommer nästan aldrig vara lätt men det kommer oftast att vara både roligt och utvecklande. Därför blir jag lärare.

Så snälla, om du är uppriktigt intresserad av varför jag valt det yrke jag valt, lägg bort den pissiga attityden. Den är både oklädsam och avslöjande.

IMG_1412

Att bli lärare

Att flytta till Uppsala och börja plugga till lärare är det bästa beslutet jag tagit hittills. Det var väl det som gjorde det så svårt kanske. För varje dag på utbildningen känner jag mer och mer att det är det här jag ska syssla med. Att ge barn förutsättningar att navigera samhället. Allt jag lär mig känns relevant. Den tiden jag jobbade i skolan, förutom min egen skolgång då, är sjukt värdefull för att kunna konkretisera och koppla lärandeteorier och analysmodeller till verkligheten. Jag vet inte om det är en förälskelsefas men det känns fortfarande jäkligt härligt. Lärare är den enda profession jag kan tänka mig att tillhöra livet ut, där jag kan utvecklas och påverka.
Jag har träffat massa gulliga, smarta människor som det känns naturligt att hänga med, och trivs väldigt bra här på gården där jag bor. Tempot är högt och jag hinner knappt med varken mig själv eller livet men jag VILL verkligen lära mig så det gör inget att det krävs så mycket plugg. Jag tror jag är kär. Livet just nu är rätt tilltalande.